Forever and always♥

 

Dubbelmoral.

Är det inte lite trist hur folk kör mycket med dubbelmoral. Man vågar inte stå för vad man säger så istället kör man på dubbelmoral. Som t ex, en kompis & jag snackar om en vi känner..vi kanske säger att den personen börjat bli väldigt dryg, inte visar några känslor eller helt enkelt slutat bry sig om en. Både jag & min kompis tycker samma, att det blivit "tråkigt" att vara med den & tycker den slutat bry sig. MEN, vad händer sen får man fråga sig? Jo "kompisen" är med den som inte bryr sig, de har väldigt kul tillsammans & är kärleksfulla vänner...HUH!? Hur ska man tolka det egentligen? Dubbelmoral. Bara jag som inte förstår hur folk kan bete sig såhär, inte vågar stå för det de tycker utan beter sig så himla patetiskt istället .. Ursäkta mitt ordval men jag har märkt sånna här grejer för ofta nu & det börjar bli lite tröttsamt. Någon mer än jag som vet nån som håller på med dubbelmoral? Vad tycker NI om det?

Drömmen som ska slå in.

Drömde en underbar dröm inatt. Justin Bieber var min bästa vän, LOL. Började med att han kom hit till Sverige på turne, flera beliebers (b.la jag, hade dessutom tvingat med mig Josefin) stod där när han kom med sin turnebuss. Han hade lite problem därinne berättade Kenny (Som har samma coola efternamn som mig, BTW..de pratade svenska) så jag frågade om jag fick gå in & hjälpa till & det fick jag. Jag hjälpte Justin med det han hade problem med, minns dock inte vad det var..sen vart vi poff bästisar. Han följde med mig till skolan, vi tog egopics på toaletten, jag hjälpte honom att göra röstövningar, han hjälpte mig med läxorna...MASSA SÅNT. Sen vaknade man...vart lite depp med tanke på att trots att vi var bästisar pussade vi & hållde handen haha. Ganska knäpp men underbar dröm.
Justja...HAN FÖLJER MIG PÅ TWITTER, AAHH!!! Okej han har gjort det i typ 2 år nu men ändå!! Snart blir vi bästisar, lovar!

Att kunna lita på sina vänner.

Ja...den meningen låter lätt för vissa men är svårt för andra. Ni vet att ni inte kan lita på NÅGON utom dig själv. Så är det tyvärr fast trots det får man ändå ha en liten tilit på sina vänner, men hur lätt är det att se på en person om den går att lita på eller inte? Jo...tänkte berätta lite om vad som hänt mig de senaste åren om just vänner. Jag har haft en massa vänner, dock är det endast 2 av de vännerna som stannat kvar & jag överdriver inte, 2 av alla jag känt...självklart har jag ju fler kompisar som jag fått med tiden men de jag känt sen några år tillbaka är det bara 2 kvar. Varför är det så kan man undra sig? Jo...SKITSNACK! Skitsnack går runt som ett löpande band & det är så trist. Snackar man skit om någon ska man iallafall stå för det när man blir ställd mot väggen. Ja ni ser ju hur det gick för mig...Finns en speciell person...Vi säger att hon heter Maja. Maja var en bra vän & jag hade många bra stunder med henne, men samtidigt var hon lite åt det negativa hållet. Hon tryckte ner mig & fick mig att må dåligt men trots det var jag med henne, varför då!? Brist på självförtroende såklart. Men med tiden började jag inse att hon inte var så äkta som jag hade hoppats på att hon var. Jag fick reda på en massa saker hon sagt om mig, se meddelanden som handlade om mig, men hon förnekade ALLT. Vadå..tog någon din mobil & skrev allt det där?? Skulle inte tro det. Så vi har haft våra upp O nergångar men tillslut fick jag nog, nog av allt skärande pga henne, alla tårar pga henne, allt hat mot mig själv pga henne. Jag sa ifrån & det ena ledde tll det andra och nu är vi inte vänner längre. Förstår ni hur lätt sanningen kommer fram? Varför inte bara stå för det man säger, det är inte så svårt. En grej som jag fick reda på av min pappa nyss som gjorde mig lite förbannad. Min såkallade "vän" som hon var då hade sagt till sin mamma att JAG rökte, jag berättar ALLT för mina föräldrar, har även sagt det där om rökningen..(röker inte längre, var som en kort testperiod) Men att hon berättade det för sin mamma trots att hon själv gjorde det, & henne mamma ringde MINA föräldrar, asså har de någoting med det att göra? Min "vän" betedde sig illa som berättade det trots att hon vet att jag vet saker om henne som hennes mamma INTE skulle gilla men hennes mamma betedde sig också illa som la sig i MITT liv, om det nu var så att jag röker, vad skulle hon kunna göra åt det? Det är mitt liv & mina föräldrars ansvar. Det här är några av mina egna erfarenheter av hur svårt det kan vara att lita på folk. Självklart har jag 2 underbara vänner som hållt fast vid mig sen långt tillbaka trots all skit & falska rykten som gått om mig, ni vet vilka ni är & ni är underbara♥ Men det jag vill säga med det här inlägget är att ni alla måste tänka på vem det är ni säger något till, kurator..psykolog osv HAR tystnadsplikt..det har inte vänner så det är viktigt att man håller det allra hemligaste hos sig själv..Tänk på vad ni säger innan ni säger något.

♥Morfar♥38 veckor sen...

Enda bilden som jag har på dig & mig, alla andra förstördes när datorn paja...♥
 

Jag är glad att du gått bort pga hur du mådde sista 6 månaderna, bodde på sjukhus mesta dels & mådde dåligt, hade ont men ingen läkare kunde fått reda på varför..men ändå gör det ont i hjärtat att veta att vi aldrig kommer få ses igen. Visste att den här dagen skulle komma men inte så snart. Du & Rossi som planerade att åka hit flera gånger men så kom sjukdomen. Har längtat efter dig, att få krama dig, att du skulle få se mig uppträda, att du skulle få se hur stor jag blivit...ungefär två år sen jag såg dig sist, om jag bara visste att det hade varit sista gången med dig hade jag varit annolunda den dagen. Under mina 15 år har jag knappt träffat dig & dem gånger jag fick har varit jätteroliga, lärt känna nya vänner från dem som bodde i ditt kvarter osv. Jag önskar så innerligt nu att vi kunde träffats mer, vi hade fått väldigt bra kontakt vid den tiden då du skulle flytta till Chile..tänkte inte mycket på det eftersom jag visste att vi skulle träffas oavsett hur långt bort du bodde...men nu känner jag att jag inte fått säga det jag ville till dig..fått göra massa saker med dig. När jag fick reda på att du hade gått bort var jag i chock. Fortsatte dagen som den var utan att tänka mer på det, men det var mer när jag kom hem & var ensam i mitt rum som jag insåg...vi träffas knappt & det var en vana för mig, men nu...kommer vi aldrig träffas igen. Det var då tårarna kom & smärtan i hjärtat. Att få läsa igenom våra konversationer på Facebook får mig att le...hur du hjälpte mig med spanskan när vi snackade & hur glad du var att äntligen kunna konversera med mig på ditt vanliga språk...det gör mig så glad att tänka. När jag snackade i telefon med dig senast...du lät så svag, du lät inte som dig själv jag kände knappt igen din röst. Det kändes så tungt att höra dig & veta att du är där långt bort från mig & mår dåligt & jag kan inte komma springande till dig. Tårarna bara rinner när jag skriver detta, jag bara önskar att vi hade haft mer tid för varandra, jag bara önskar att jag hade visat dig mer kärlek, jag önskar & jag önskar..men hur mycket jag än önskar kommer du aldrig komma tillbaka igen...Jag hoppas du förstod hur mycket jag älskar dig...för det jag gör, med hela mitt hjärta. Te Amo Abuelo♥♥ R.I.P♥♥
En del av en konversation vi hade av flera stycken, men nu blir det inga fler...♥

Jag älskar dig.

Att du orkat stå ut med mig i 7 månader, du är otrolig älskling.

Jag älskar dig min knäppis


Boost


En hemlis..

Har länge velat förminska min näsa.
Vet nu att jag kommer få massa skit som säger det här men jag skiter fullständigt i det. Men så är saken. Enda sen 6an har jag fått skit för den, massa elaka kommentarer som fått mig att avsky mig själv, kan knappt se mig i spegeln eller ens ta en bild utan att börja gråta, sad but true. Ni tycker säkert jag är barnslig men jag är som jag är, länge funderat på det men vill inte få någon skit för att jag gör det, suck .. sånt här är komplicerat! Någon mer som känt samma sak som mig? Tvivlar på att jag är ensam..
Japp...

Words


RSS 2.0